fredag, mars 24, 2017

Så fröna tidigt – det är då det gror!

Vi ska bli mer innovativa, det är universalreceptet för överlevnad i den hårdnande globala konkurrensen. Det gäller individer, företag och länder. Men hur blir man innovativ då? Vilken roll spelar utbildningen? Anders Berglund forskar på KTH och skrev sin avhandling om innovation på en ingenjörsutbildning som inriktar sig på produktutveckling och design. Han har också varit med och utvecklat utbildningen som bedrivs på Openlab där KI, KTH, SU och Södertörn tillsammans tar sig an samhällsutmaningar för den växande staden genom design thinking. Vi ställde några frågor till Anders.

/Jonas

Kan man utbilda i innovation?
Självklart! Frågan kanske borde omformuleras till: ”Vad inom innovation är speciellt viktigt att lära ut?” Då landar jag i frågor som jag brottas med dagligen i min egen undervisning. Det berör nytta som man vill åstadkomma och vem som är mottagare.

Anders Berglund
Innovation har med vår framtid att göra och jag personligen ser det som ett naturligt sätt att fortsätta utvecklas inom ett fält som ständigt utvecklas. Då jag innerst inne upplever mig själv som en innovatör så känner jag starkt för att skapa förändring i olika avseenden. När möjligheten gavs att forska kring individuell innovationsförmåga vid enheten för Integrerad produktutveckling på ITM skolan så kändes det som ett perfekt avstamp från min dåvarande forskning kring innovationsprocesser. I stället för att rikta blickarna ut mot företagen var nu tanken att rikta blickarna inåt, mot de individer som ännu inte arbetar ute i något företag – våra studenter.

Förväntan på att det ska finnas förmåga till innovation är något som till stor del tas för givet i företag. Går det att rekrytera individer om de inte förbereds och tränar sina färdigheter på att hantera innovation och olika former av utvecklingsarbete? Innovation börjar någonstans. Ju tidigare det går att påverka att ett frö till något nytt sås, desto större chans att något fruktbart får fäste till att gro.

Vad bör man tänka på?Innovation i utbildningen ska inte landa på resultatet av individers insatser. Innovation i utbildningen ska förmå individer att lära sig nya saker. I klarspråk: Det handlar om resan, inte destinationen. Tidiga faser av en innovationsprocess är på många sätt nyckeln till att lyckas då det är viktigt att där verkligen våga omformulera och testa nya saker, något som väcker nyfikenhet och engagemang hos många.

Att utbilda för innovation innebär att lägga fokus på aktiviteter och lärande för individ respektive grupp, och på vad som kan förstärkas i befintlig miljö. För det första så handlar det om att våga vara självkritisk. Man måste främja öppenhet och delaktighet, inte bara för att en uppgift kanske kräver det utan se till möjligheterna att lära av varandra och få in nya perspektiv tidigt i utvecklingsprocessen. Sett till min nuvarande forskning och undervisning så berör jag mycket design thinking som en mekanism för att skapa förändring. Design thinking kan bäst förklaras som ett medvetet förhållningssätt till vad som föreligger en tänkbar innovations uppkomst.

Genom att hitta pusselbitar som pekar på de verkliga problemen och behoven för enskilda användare, kan en förståelse formas som på sikt leder till en förändrad syn på grundläggande problem.

Berätta om Openlab!
Vi jobbar med att finna svar till utmaningar som ställs i pågående verksamheter inom den växande staden. Stockholms stad, Stockholm läns landsting och Länsstyrelsen i Stockholm utgör finansieringspartner till hur fyra lärosäten i Stockholm (KTH, KI, SU och SH) återkommande organiserar och bedriver en projektbaserad och utmaningsdriven kurs varje termin sedan våren 2013. Jag var med redan från start innan vi satte in ett lärarteam med ansvariga från varje lärosäte. Mycket utveckling har skett sedan dess då vi hela tiden vill se till att erbjuda en så bra utbildning som möjligt, med fokus på relevanta och nyttiggörande utmaningar.

Som lärare är det extra utmanande att förklara och anpassa sina föreläsningar och sin coachning så att studenterna ska utveckla sitt agerande och resonemang. Det som främst karaktäriserar en interdisciplinär gruppkonstellation, som den inom projektkursen på Openlab, är att varje deltagare har modet och viljan att lyfta frågor utanför de vardagliga bekvämlighetsramarna. Studenterna lämnar i stort en komfortzon de är vana vid och agerar i stället för att uppnå ett syfte där den egna kompetensen utgör en pusselbit av många andra bidragande roller och perspektiv. Teamet arbetar med att samla in en mängd information som har till uppgift att utmynna i insikter kring ett problemområde.

Hur kommer design thinking in i detta?
Empati och hur en sådan beståndsdel kommer in i en kurs och speglar vad som kommer ut i slutändan är extra intressant att följa. Det ligger till grund för hur vi lägger upp varje enskilt projekt. Att avskärma sig och se bortom eventuella direkta lösningsförslag kan vara väldigt frustrerande och tidskrävande. Det gäller att våga ge tid för att möjliggöra inhämtning av nya perspektiv, att vidga sin förståelse och landa i nya insikter.

Att förstå saker på ett sätt som varken du eller någon av uppdragsgivarna lagt fokus på tidigare innebär att ifrågasätta existerande förutsättningar, varför fungerar saker som de gör? Hur kan en problemformulering sättas i centrum och utformas som gör att vi tillskriver påtagliga värden till mänskliga värden? I en utbildningsmiljö skulle det kunna sägas att design thinking vänder på värdekedjan, där kunden/uppdragsgivaren är bränsle och injektion till att finna lösningsförslag. Det är människorna bakom förslagen som vi vill ge betydande mervärde i nya lärdomar. Studenterna lär sig jobba extremt iterativt där en grundstruktur innefattas av de fem olika tillstånden som vi relaterar till inom design thinking:

(a) empati – där djupförståelse för problem och användare fångas upp i olika insikter.
(b) definition – där insikter gör det möjligt att konkretisera det upplevda problemet.
(c) idégenerering – där problemet ger en preciserad riktning för den mångfald av idéer som utformas såväl visuellt, upplevelsemässigt som i text.
(d) prototypande – där en lekfull skapandeprocess materialiserar olika idéer och slår samman delar till konceptuella lösningsförslag.
(e) test – där avstämning och verklighetskoll blir avgörande för att anpassa sina förslag så att de vinner förtroende hos dem som upplevde behoven initialt.

Sett på kursen som helhet så upplevs den som annorlunda och mycket lärorik. Vi vet att den sticker ut då det inte finns många universitetskurser som jobbar på djupet med den här typen av interdisciplinära och breda samhällsutmaningar. Något som jag tycker är extra tilltalande är också att många som tagit del av kursen fortsätter att använda design thinking i sitt arbete. I något fall har kursen till och med utgjort tungan på vågen som gjort att de fått sitt ”drömjobb”.

När vi frågar studenterna om det som levererades i slutet var något de skulle kunna föreställa sig i början är svaret tämligen enhälligt; nej. Studenterna landar i insikter och nya sätt att tolka sin omgivning som gör det svårt att sätta fingret på vad eller vilka saker som är viktigast att arbeta med. Det är helheten och öppenheten för förändring som är nyckeln, något som inte ska tas för givet. Vi är trygga med att förståelsen för processen kring design thinking fungerar som en nyckel till nya lösningsförslag. Genom att utsättas för nya utmaningar blir det lättare att låsa upp inlåsta mönster och agera på nya sätt – också efter att kursen tagit slut.

Berätta lite om hur du lägger upp dina kurser!
Beroende på kurs försöker jag ofta se till hur interaktion och upplägg ser ut, vilka alternativa sätt som det skulle kunna genomföras på och vad som skulle krävas för att göra något till det bättre. Jag undervisar genom att vara väldigt lyhörd, och försöker helt enkelt lära som jag lever. Det innebär att spegla design thinking i mitt förhållningssätt när jag utvecklar och genomför kurser. Jag försöker använda empati för att stämma av kursen, både i sin helhet och i varje enskilt moment och interaktion. Jag vill komma till insikt om vad som behöver göras för att utföra undervisningen bättre.

Det mesta handlar om hur mycket vi tillåter oss själva att skapa empati för vår nästa och vad vi gör med de insikter vi får med oss. Generellt så försöker jag bryta upp mina pass och varva mellan praktik, kortare genomgångar och reflektion. Allt för att bitarna ska falla på plats. Vi lär oss olika. Även dagsform och situation behöver vara dynamisk för att få ut så mycket som möjligt ur varje enskilt lärtillfälle.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att kursupplägg i sig inte per automatik gör studenterna mer innovativa. I stället är det kombinationen av upplägg och innehåll som är viktigt, tillsammans med hur vi förhåller oss till ”ämnet” och till vilken grad de kritiska ”rätta” frågorna ställs.

Det roliga med lärande är att det finns så mycket att lära. Varje ny situation, varje ny miljö, varje grupp individer som du interagerar med, och har möjligheten att skapa bestående ”trigger-effekt” hos, är det mest spännande med att vara högskolelärare...

måndag, mars 20, 2017

Slösa inte med godsakerna!

Delar av teamet bakom New Juice.
I dag var jag på den årliga mässan ”Entreprenörskap på riktigt”, arrangerad av Ung Företagsamhet. Massor av gymnasieungdomar visar upp kreativa och inspirerande affärsidéer under två dagar. Uppfinningsrikedomen är stor och jag passade på att prata med några av de unga företagarna. Alla jag fick kontakt med var säkra på att de skulle fortsätta att driva företag även efter studierna, vilket är jätteroligt. Då blir det ju verkligen entreprenörskap på riktigt.

Flera av årets företag fokuserar på hållbarhet genom att tillverka och sälja smycken och låta en del av vinsten gå till välgörande ändamål. Ett exempel är Wings Youth där 100 procent av vinsten går till en organisation som hjälper gatubarn i Brasilien med mat, vatten och kläder. Humanity Drop säljer också egentillverkade smycken och bidrar till Wateraid, en organisation som skänker rent vatten till behövande länder.

Andra fokuserar på hälsa: Gainzo tillverkar egenproducerade sötsaker för den hälsomedvetna godisgrisen. Green Meal säljer nyttiga och goda energibars.

New Juice tar hänsyn till både hållbarhet och hälsa. De tillverkar färsk, nyttig juice av frukt som annars slängs på grund av skönhetsskavanker. De visade glatt upp juicepressen som de använder för att tillverka fyra smaskiga och fräscha smaker och de har en slogan som jag verkligen gillar. ”Never waste great taste.”

Jag håller med!

/Helene

onsdag, mars 15, 2017

Lite bakis i dag…

Jag var i och för sig ute och tog ett par öl efter jobbet i går, men den baksmälla jag tänker på handlar snarare om ”post-lämningssmällan”. I går kväll klockan 8 sattes nämligen tryckpressarna igång med senaste numret av Entré. Det lämnar en alltid med en viss tomhet, kombinerat med lättnad. Förutom en del panikfix på slutet – som det av någon anledning alltid verkar bli – kan jag glädja er med att allt gick bra. Det blev en tidning den här gången också.

Tidningen, som kommer i era brevlådor om någon dryg vecka, handlar bland annat om veterinärföretagare, patent, passion, digital brainstorming, styrelsearbete och entreprenörskap i skolan. Terrence Brown skriver Åsikten med den något provokativa titeln ”Affärsmodellen är död!” Han föreläser även på Estrad om samma ämne 4 april – missa inte!

Här kan man teckna en kostnadsfri prenumeration på Entré.

/Jonas

torsdag, mars 09, 2017

Bolla idéer viktigt för att lyckas med företagsutveckling

Johan Ahlström, Magnus Klofsten och Tord Lendau.
Häromdagen arrangerade vi en Estradföreläsning där Magnus Klofsten, Johan Ahlström och Tord Lendau presenterade en modell för hur man kan stärka företag med tillväxtpotential. Utvecklingsprogrammet startade för ungefär 30 år sedan i Linköping, och deltagarna träffas under 1,5 dag vid tre olika tillfällen under tio månader. De flesta företagen som har deltagit i programmet (ofta flera gånger) har funnits i ca tio år. Enligt talarna är det ungefär det tidsperspektivet som krävs. Då har de flesta inkörningsproblem klarats av och företaget är redo att satsa på tillväxt.

Under det första mötet identifieras knäckfrågorna som företagen vill arbeta med. Det finns vissa frågor som ofta återkommer, exempelvis kring ägande, samarbetsformer och försäljning. Ju längre ett företag har varit verksamt, desto mer tillspetsade brukar problemdefinitionerna vara. När detta är klart placeras deltagarna i grupper för att diskutera olika lösningar.

Programledarnas uppgift är inte att lösa problemen, utan att ställa rätt frågor för att identifiera grundproblemen och sedan se till att sammansättningen blir rätt i de olika grupperna. Deltagarna har massor av erfarenheter så det är deras resurser som ska tas tillvara.

En av framgångsfaktorerna bakom en sådan här satsning, menade föreläsarna, är att det bygger på en stor öppenhet och tolerans mellan deltagarna. Det är viktigt att bjuda på sig själv för att få tillbaka. Genom att dela med sig av sina erfarenheter kan andra undvika att göra samma misstag som man själv har gjort.

Det krävs också handling från deltagarnas sida för att få resultat. Det tredje och sista mötet under Utvecklingsprogrammet fokuserar på resultaten, alltså hur deltagarna har agerat för att lösa sin knäckfråga. Då gäller det att ha gjort sin hemläxa.

Men om man inte har tid eller ekonomisk möjlighet att delta i just Utvecklingsprogrammet, vad kan man då göra? Något som jag tog med mig från föreläsningen var att interaktion med andra företagare är mycket viktigt, och det kan man få exempelvis på olika företagshubbar. Där finns andra företag att bolla idéer med.

Om företaget inte befinner sig i en sådan miljö finns kanske någon i det egna nätverket att diskutera knäckfrågor och problematik med. Det kan vara värdefullt att få nya infallsvinklar på företagets problem.

Vill du veta mer om hur företag kan realisera sin tillväxtpotential? Föreläsningen finns nu att se via webb-tv.

/Helene

onsdag, mars 08, 2017

Pinsamma siffor för riskkapitalet

Professor Candy Brush på Estrad.
I måndags lanserade Allbright en rapport om jämställdhet i den svenska riskkapitalbranschen. Resultaten är minst sagt nedslående. Bara tre procent av alla partners i branschen är kvinnor. Andelen kvinnor i investeringsteamen är 14 procent. Och det i en bransch som har stor makt genom sitt ägande. Total omsättning är 300 miljarder kronor eller åtta procent av Sveriges BNP, berättar rapporten.

Det här är såklart helt uppåt väggarna, av flera skäl. Först och främst är det trångsynt och pinsamt ur jämställdhetssynvinkel. Det är också ett samhällsproblem, en inte försumbar del av riskkapitalet kommer från pensionsfonder och pengarna investeras i företag som sysslar med vår välfärd. För riskkapitalbranschens egen del innebär det missade perspektiv – och därmed vinst. För kvinnor som driver företag minskar möjligheterna att få ta del av investeringar – män placerar ofta pengarna hos andra män.

Och bilden riskerar att fortplantas. Förebilderna som är kvinnor är få, och vem vill jobba i en bransch där trångsynthet verkar vara legio?

Om det här pratade Candida Brush när vi intervjuade henne för en porträttartikel till kommande numret av Entré. Candy, som hon kallas, är en av forskarna bakom Diana, ett av de första och största forskningsprojekten om kvinnors företagande. Hon besökte ESBRI och Estrad i december.

ESBRI var medgrundare till Dianaprojeket. Vi har genom åren gjort en hel del insatser för att skapa och sprida kunskap om kvinnors företagande. Här finns en del av det samlat.

Det finns jämställdhetsproblem (eller -utmaningar) att ta tag i på många ställen i samhället och i många branscher. Men läget verkar extra akut i riskkapitalbranschen.

/Jonas

PS. Det som studeras i Allbrightrapporten är 18 företag i den så kallade buyout-sektorn. Kan vi hoppas på att siffrorna ser bättre ut på venture capital-sidan?

fredag, mars 03, 2017

Så får vi småföretagen att växa

Startups i all ära – befintliga företag kan också behöva stöd och stimulans för att växa. Det är utgångspunkten (som dessutom har forskningsstöd) för det så kallade Utvecklingsprogrammet. Det riktar sig till kunskapsintensiva företag, från början bara i Linköping med omnejd men programmet har senare spridits till andra städer både i Sverige och utomlands.

Sedan starten 1986 har 500 personer från över 200 företag deltagit i de 25 Utvecklingsprogram som har arrangerats hittills. Syftet med programmet är att jobba med viktiga knäckfrågor, realisera företagens potential, och skapa tillväxt i befintliga, mindre företag. För det är inte alltid så att tillväxten kommer automatiskt. Företagen som har deltagit i programmet beskriver att de fastnar i frågor som rör till exempel ägande, styrelsearbete, rekrytering och försäljning.

En av eldsjälarna bakom Utvecklingsprogrammet är Linköpingsprofessorn Magnus Klofsten, en av de mest praktiska akademiker jag har mött under mina snart 20 år på ESBRI. Han är en av författarna till bokkapitlet ”Att träna företagare som står inför en tillväxtfas eller viktigförändring” i ”Sveriges entreprenöriella ekosystem”. Magnus är också vår nästa talare på Estrad: Nu på måndag, 6 mars. Med sig har han Johan Ahlström och Tord Lendau som leder Utvecklingsprogrammet i dag.

Vill du veta hur man kan träna entreprenörer? Eller vill du ha hjälp att realisera ditt företags tillväxtpotential? Missa inte föreläsningen som har rubriken ”Om konsten att stärka företag med tillväxtpotential”. Du kan delta på plats, följa sändningen live, eller ta del av hela föreläsningen som webb-tv när det passar dig. Gratis!

/Åse

torsdag, mars 02, 2017

Gatans skola för entreprenörer

Foto: BeadForLife.
Det finns en tro på entreprenörskap som frälsare, inte minst i utvecklingsländer. Ibland kanske en övertro. Det finns till exempel forskning som visar att mikrofinansiering kanske inte enbart har den positiva effekt som ofta lyfts fram. Annan forskning poängterar att det inte bara går att ta ett västerländskt tillväxtkoncept och stoppa ner i ett utvecklingsland och räkna med omedelbar framgång.

Men, det finns såklart också massor av exempel på när entreprenörskap verkligen fungerar som en frälsning från fattigdom. BeadforLife verkar vara ett sådant. Organisationen startades för elva år sedan i Uganda. Till en början gick idén ut på att betala fattiga kvinnor för att göra smycken av återvunnet papper, samtidigt som man erbjöd dem träning i entreprenörskapsfärdigheter. Tanken var att skapa en mer långsiktig utveckling för de kvinnor som deltog.

I dag har det hela utvecklats till The Street Business School, en mobil företagsskola med en seriös läroplan inom entreprenörskap. Lektionerna hålls i området där kvinnorna bor. Nu håller grundarna på att lansera en global expansion av sin gatuskola för entreprenörer. Målet är att ha utbildat en miljon fattiga kvinnor innan 2027. Entrepreneur.com har skrivit om skolan.

/Jonas

fredag, februari 24, 2017

Fundamentalt att värna om jordens resurser

Det tål att sägas igen: Hållbarhet är oerhört viktigt. Det är nödvändigt att hitta ett fungerande sätt att få 10 miljarder människor att leva tillsammans utan att förbruka jordens resurser. 2015 beslutade världens stats- och regeringschefer att satsa på en hållbar utveckling, och det måste nu samtliga länder och företag förhålla sig till.

Jag har precis läst boken ”Hållbara affärer. Så ökar duföretagets konkurrenskraft och lönsamhet” skriven av Gunilla Forsmark Karlsson och Gunilla Östberg. I boken blandas vetenskap, erfarenheter och intervjuer med ett antal företag som vill arbeta för en hållbar framtid.

Författarna är noga med att framhålla att hållbarhet inte är något buzzword. Det är helt nödvändigt att inspirera, motivera och vägleda företag så att de satsar på en hållbar tillväxt. Ett av citaten i boken uttrycker detta på ett bra sätt: Att värna om jordens resurser är det mest fundamentala i hållbar utveckling. Om vi inte gör det behöver vi inte fundera på social eller ekonomisk utveckling.

Tanken med boken är att den ska hjälpa företag att ta ansvar för den egna verksamhetens påverkan på samhället, med hänsyn till människor, djur och natur. Den lyfter fram de fördelar som följer med en lyckad satsning på hållbarhet. Det drar exempelvis ofta till sig kompetenta och engagerade medarbetare, och ger även konkurrensfördelar eftersom konsumenterna numera i stor utsträckning efterfrågar hållbara produkter.

En viktig faktor för att lyckas med hållbarhetsarbete är att den som leder förändringen är en skicklig projektledare och en god kommunikatör. Det behövs en tydlig målbild och plan för genomförandet. För att förändringen ska få genomslag behövs ledningens stöd och kommunikation, kommunikation och mera kommunikation.

Boken är till för dem som har makt att förändra, och för alla som vill driva på en hållbar utveckling på sin egen arbetsplats. Men den kan även vara intressant för dig som vill bli peppad genom att läsa om företag som brinner för hållbar utveckling.

/Helene

onsdag, februari 22, 2017

Ekosystem till reapris

I somras gav ESBRI ut ”Sveriges entreprenöriella ekosystem – Företag, akademi, politik.” Boken mottogs väl, av såväl praktiker som akademiker och policyfolk. Både innehåll och form rosades – kul!

I de 22 kapitlen diskuteras frågor som: Hur stödjer vi bäst innovationsprocesser? Hur tränar vi företagare för att växa? Hur kan akademin och näringslivet samverka? Och hur bör framtidens universitet se ut? Redaktörer är Maureen McKelvey och Olof Zaring.

Ett av bokens kapitel, skrivet av Magnus Klofsten, Lars Malmström och Dylan Jones-Evans, ligger till grund för nästa Estradföreläsning om hur man stärker sitt företag med tillväxtpotential.

Boken finns att köpa i snyggt tryckt version via Adlibris och Bokus. Vill du köpa fler exemplar till en grupp studenter eller kanske som present till dina anställda, fixar vi ett toppenbra extrapris. I dag börjar ju dessutom bokrean och det vill vi gärna vara med att fira genom att sänka det toppenbra extrapriset ytterligare lite. Kontakta oss för priser och mer information. Hela boken (eller varje kapitel för sig) går även att ladda ner helt gratis.

All info om hur du handlar eller laddar ner finns på www.esbri.se/ekosystemet

/Jonas